onsdag 8 februari 2012

Beslutsamhet.

Fan vad jag känner att jag är på G denna vecka.

Har gjort mina matlådor, gjorde dom även idag småa och jävligt tråkiga. Jag vill inte att dom ska smaka vidare gott, inte äckligt men inte gott heller.

I somras sa en kille till mig, när vi pratade om mat osv.
"Jag bara äter skiten, bryr mig inte"

Det förhållandet ska jag också skapa till mat.

Ska jag helt ärligt så måste jag säga att jag känner faktiskt att jag skapat lite distans. Jag har ätit så mycket gott, överätit allt jag älskar under en period nu. Så pass mycket att det inte känns som en överdriven frestelse längre. Jag kan gå förbi en thairesturang utan att börja dregla som en hund. Eller se en snickers utan att bli som ett barn på julafton.

Kolla, det finns fördelar med att råkats bli en tjockis. Jag får se tillbaka och känna mig mäkta nöjd, för jag har ju haft så jävla roligt under min knubbis-resa. Lyxigt framförallt. Att våga släppa loss kommer gynna mig i framtiden.

Men allt nytt blir ju gammalt. Och nu känner jag mig faktiskt psykiskt redo att börja med ett nytt spår. Småa dietmatlådor.

Ett invant beteende går inte att ändra över ett dygn, eller jo det går, men det är kanske inte lika lätt. Därför känns det bra att ta steg för steg, lite pö om pö om ni fattar. Bra att jag börjat i god tid. För jag har fått bråka lite med mig själv när det gäller att lämna min underbara offseason-komfortzon.

Jag är lite som så att hur stor jag än blir så kan jag inte avsky min kropp, jag vill aldrig tycka illa om den och jag försöker aldrig gömma den. Hur svullen eller bubblig eller mkt fett som än skulle visa sig på den.

Så slutsats, jag ska också bara börja äta skiten och sen inte bry mig.

Må jag nu hålla detta spår under helgen. Dessa förbannades jävla helger. Varför ska man vilja lyxa till allt så jävla mkt under dom? Vad är det för skillnad på en helgdag och en vardag när det gäller sånt här? Okej, menar nu inte att man alltid ska äta litet och tråkigt men i början iaf, haha.

Kan även säga att ofta så äter jag på helgerna bara för att jag kan och inte för att jag är sugen. Det är som att peka finger åt mig själv och säga HAHA, där fick du för att du inte lät dig själv äta ngt sött under tre månader.

jaja, tvivlar på att någon läst ända ner hit men nu ska jag tagga för ett benpass. Blir man någonsin redo för ett benpass? Nej tror inte det.

Puss

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar